Hallå där...
…Sven Olsson, Kustbevakningens
äldste dykare som med ca 3 000 dyk i bagaget nu går i
pension.
Du har varit aktiv dykare i 36 år, vad är hemligheten
för att hålla igång så länge?
− Det ligger nog i generna, min far blev nästan hundra
år och var pigg hela tiden. Jag är ingen
renlevnadsmänniska, utan kan äta vad som helst utan att
gå upp i vikt. Sen lägger jag rätt många timmar på
träning också förstås. Måttfullhet är ett bra motto i
livet.
Några särskilda dyk du minns?
− Mina värsta minnen är dykningarna efter de båda
flygolyckorna vi råkat ut för i Kustbevakningen. Roliga
minnen finns det många, till exempel ett uppdrag jag
fick förra året i Simrishamn när en kvinna tappade en
vigselring i vattnet. Hon hade fått den av sin man 1957
och den hade då kostat hela 7 000 kronor. De var väldigt
angelägna om att hitta den igen, och även om det kändes
som en omöjlig uppgift gjorde jag ett försök - och
hittade den på dybotten på första försöket. Både de och
jag blev glada!
Hur ska du sysselsätta dig som pensionär?
− Det blir inga problem. Jag och min fru har en stor
äppelodling, vi har barn och barnbarn och så kör vi
Vasaloppet och Vättern runt varje år. En del dykning
blir det också framöver, åt andra uppdragsgivare än
Kustbevakningen.
Det känns helt rätt att sluta jobba nu.
Text:
Johanna Holmer
Foto: Patrik Risberg
|
|
|