Nr 3 juni 2008   
 
Hallå där...

…Sven Olsson, Kustbevakningens äldste dykare som med ca 3 000 dyk i bagaget nu går i pension.

Du har varit aktiv dykare i 36 år, vad är hemligheten för att hålla igång så länge?
− Det ligger nog i generna, min far blev nästan hundra år och var pigg hela tiden. Jag är ingen renlevnadsmänniska, utan kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Sen lägger jag rätt många timmar på träning också förstås. Måttfullhet är ett bra motto i livet.

Några särskilda dyk du minns?
− Mina värsta minnen är dykningarna efter de båda flygolyckorna vi råkat ut för i Kustbevakningen. Roliga minnen finns det många, till exempel ett uppdrag jag fick förra året i Simrishamn när en kvinna tappade en vigselring i vattnet. Hon hade fått den av sin man 1957 och den hade då kostat hela 7 000 kronor. De var väldigt angelägna om att hitta den igen, och även om det kändes som en omöjlig uppgift gjorde jag ett försök - och hittade den på dybotten på första försöket. Både de och jag blev glada!

Hur ska du sysselsätta dig som pensionär?
− Det blir inga problem. Jag och min fru har en stor äppelodling, vi har barn och barnbarn och så kör vi Vasaloppet och Vättern runt varje år. En del dykning blir det också framöver, åt andra uppdragsgivare än Kustbevakningen.
Det känns helt rätt att sluta jobba nu.
 

Text: Johanna Holmer
Foto: Patrik Risberg