|
ÖB:s begäran hos regeringen att få
omfördela 850 miljoner från materielanskaffning till
operativ verksamhet visade sig inte räcka. I stället
handlade det om cirka 1 500 miljoner. Inte nog med
att omfördelningen mellan anslagen drabbar
långsiktiga investeringar inom materielområdet, nu
behövs även åtgärder för att fungera som en nödbroms
i den löpande verksamheten.
Med hänsyn till det svåra läge som råder är
föreningens viktigaste utmaning att omgående få en
strategisk dialog med regering och politiker om den
långsiktiga inriktningen för våra medlemmar. Det
pågående arbetet med försvarsindustristrategin kan
förhoppningsvis bli en bas för detta.
Företagen är en positiv resurs som kan medverka till
en kostnadseffektiv omstrukturering av det svenska
försvaret. Till exempel kan företagen bidra till att
förändra den statliga strukturen för teknik- och
materielförsörjning samt drift- och underhåll. I dag
är denna otidsenlig och mycket kostnadskrävande. En
radikal omstrukturering och effektivisering av
sektorn skulle kunna frigöra stora resurser för
Försvarsmakten.
Utveckling av framtida projekt ska, enligt
statsmakterna, i huvudsak ske genom internationellt
samarbete. Detta är klokt. Företagen är idag helt
vana vid internationella samarbeten. Dessa
samarbeten måste fokusera på såväl EU som den
amerikanska marknaden, givetvis på ett balanserat
sätt.
EU:s förslag till nytt direktiv för upphandling inom
försvarsområdet kan komma att påverka spelreglerna
för säkerhets- och försvarsföretagen. I princip är
vi positiva till en öppnare europeisk marknad då vi
anser att de svenska företagens konkurrenskraft
kommer att hävda sig väl. Det är dock mycket viktigt
att öppenheten leder till rättvisa spelregler, även
i verkligheten. De stora europeiska aktörerna har en
betydligt mer protektionistisk inställning med olika
statliga stödåtgärder. Därför är det olyckligt om
Sverige går i täten för en mer öppen marknad om inte
de andra följer efter.
|
