|
Varför är faktainsamling så svårt?
Den senaste månaden har vi
upplevt en märklig debatt i media.
Expressens Anna Dahlberg har ältat gamla
osakligheter om att den svenska
försvars-industrin tar allt för stor andel
av försvarets pengar. Det gamla påståendet
som gjordes av Allan Widman (Fp) redan 2007
om att försvaret skulle lägga ca. 40% på
materielanskaffning har återupplivats. Trots
att det dementerades redan 2007 och Allan
Widman fått fakta redovisat för sig vid
åtskilliga tillfällen och att man i
försvarsmaktens årsredovisning kan utläsa
detta, har även han nu återupprepat detta
felaktiga påstående. Det är nog inte så att
man har svårt att fatta, men man vill av
outgrundliga skäl inte lyssna till fakta.
Fakta är att Försvarsmaktens
investeringsandel för materiel 2007 utgjorde
ca 28 %, 2008 var siffran ca 26 % och
för innevarande år är siffran ca 20 %.
Trenden är tydlig och neråtgående. Om inget
görs kommer utrymmet för investeringar i ny
materiel om några år närma sig noll med en
materiell utarmning av försvaret som följd.
Att detta kommer att leda till att även den
operativa förmågan skadas behöver man inte
vara Einstein för att räkna ut.
De senaste dagarnas yrvakna politiska
uppvaknande om bristande svensk
helikopterförmåga visar med stor tydlighet
att försvarsmateriel inte så lätt kan köpas
från hyllan just när man behöver den. Tydlig
politisk styrning, en effektivisering av den
byråkratiska planläggnings- och
upphandlingsprocessen i förening med bättre
långsiktighet och framförhållning är några
av de åtgärder man skulle vilja se. Detta
torde vara nödvändigt oavsett om det är
svenska eller utländska leverantörer som
staten har att handla av och oavsett om
anskaffning skall ske genom inköp av sådant
som är tillgängligt på den s.k. hyllan eller
genom utveckling. Komplicerad
försvarsmateriel ligger inte på hyllor
färdigt för leverans!
I debatten har den nu slitna frågan om vart
den svenska försvarsindustri-strategin tog
vägen blommat upp igen. Det är väl
självklart att Sverige behöver en sådan som
stöd till såväl myndigheternas som
industrins styrning av framtida
prioriteringar och satsningar. Frågan är
dock för viktig för att bli ett slagträ i en
partipolitisk debatt. En tydlig,
kommunicerad och förstådd strategi är
nödvändig för att skattebetalarnas pengar
skall kunna användas på bästa sätt och för
att industrin skall kunna utveckla och
inrikta de mycket kvalificerade kompetenser
och resurser som finns inom industrin i
Sverige. Från industrins sida har vi gång på
gång sträckt ut handen för att få en
konstruktiv dialog med staten om detta, men
än så länge förgäves.
Vi tror att en samverkan mellan staten och
industrin är nödvändig om vi vill ta vara på
alla de möjligheter och den tillgång som en
konkurrenskraftig säkerhets- och
försvarsindustri är i Sverige. En
industristrategi som räknar in såväl
intäkter som kostnader under materielens
hela livscykel och som beaktar såväl statens
som industrins möjligheter måste bygga på
ömsesidigt förtroende, partnerskap och vilja
att satsa på framtiden.
Peter Lundberg
vd Säkerhets- och försvarsföretagen
|
