|
En dimmig debatt
Året går mot sitt slut och
dimman och gråvädret har legat tungt över
oss den senaste tiden. Möjligen är det detta
som också gjort debatten om försvaret och
försvarsindustrin extra dimmig. På något
obegripligt sätt ställs Försvarsmaktens
problem med att få ihop uppgifter och
resurser i omställningen till det nya
insatsförsvaret mot behovet av modern och
användbar materiel inklusive en kompetent
försvarsindustriell bas som stöd för den
operativa förmågan. Det blir helt galet när
man i debatten ställer operativ verksamhet
mot behovet av en rimlig nivå på forskning,
teknikutveckling och investeringsutrymme för
materiell förnyelse och skapar ett
artificiellt motsatsförhållande mellan
försvarsförmåga och försvarsindustri. I
stället borde det vara precis tvärtom.
I andra länder, till exempel våra
grannländer, våra konkurrentländer och våra
samarbetsländer bygger normalt säkerhets-
och försvarspolitiken på att den inhemska
försvarsindustrin är en säkerhetspolitisk
resurs och en strategisk partner till det
nationella försvaret. Hur har vi kommit till
en så helt annorlunda syn i Sverige? Svaret
är nog att våra beslutsfattare gått på myten
om att försvarsindustrin kostar för mycket
och att det är en alltför materieltung
försvarsmakt som utgör hindret för
Försvarsmaktens snabba omställning. Kanske
är det inte så konstigt att det blir så
eftersom man hela tiden enbart talar om
kostnadssidan och dessutom i ett mycket
kortsiktigt perspektiv. Och så blir det
eftersom budgetstyrningen av Försvarsmakten
inte ger utrymme för helhetssyn och
långsiktighet.
Det finns helt enkelt ingen modell för att
beräkna och värdera den totala nyttan av
svensk industri, oavsett vilken bransch vi
talar om! För vår bransch finns det med
andra ord inget vedertaget sätt att värdera
intäktssidan och det är inte heller alltid
lika enkelt att göra en nyttokalkyl över ett
materielsystems hela livscykel som att
beräkna lägsta kostnad vid
anskaffningstillfället. Nyttan handlar till
stor del om abstrakta värden som t.ex.
säkerhetspolitisk relevans, ömsesidigt
beroende vad gäller leveransförsörjning,
teknologiska spridningseffekter men också
mer konkreta värden som exportintäkter,
skatteintäkter, royaltyintäkter och
arbetsmarknadseffekter.
Självklart skall industrin kunna leverera
det som Försvarsmakten behöver i rätt tid,
med rätt prestanda och till
konkurrenskraftiga priser oavsett om
industrin är inhemsk eller utländsk. Varje
leverantör gör nog så gott man kan för att
åstadkomma detta liksom de som representerar
kunden. När det någon gång blir fel i
maskineriet så brister det oftast på båda
sidor. Generellt sett har svenska företag
högt anseende såväl vad gäller kvalitet som
pris och leveranssäkerhet. Detta är något
som är en av faktorerna bakom den i dag
mycket framgångsrika exporten.
Det finns stor anledning att påminna om den
framgångsrika omställning till nya produkter
och marknader som de svenska företagen
lyckats med. Idag är mer än 50 % av
företagens samlade produktion relaterad till
export. 60% av den samlade produktionen
består av produkter för civil användning
eller s.k. dual use. 40 % är vad som
klassificeras som krigsmateriel. Denna
omställning beror bl.a. på att flera av
medlemsföretagen lyckats väl med att
etablera sig på marknaden för
samhällssäkerhet genom att använda teknik
och kompetens från försvarsområdet. Läs mer
om detta i artikeln på nyhetsbrevet.
Vad vi skulle önska från industrins sida är
att dimman i dialogen och debatten
skingrades något och att staten och
industrin gemensamt i en strategisk dialog
skulle kunna värdera såväl framtida
kostnader som nyttan med en inhemsk
industri. Då behöver man höja blicken och
våga diskutera en vision för hur industrin
skall utvecklas i framtiden för att bästa
möta Försvarsmaktens behov, var vi skall
göra gemensamma satsningar på forskning och
teknik, var vi skall söka strategiska
partners för internationella samarbeten och
var vi vill vara viktiga aktörer på den
internationella marknaden. Med en sådan
vision och en helhetssyn vid värdering och
kostnader och intäkter är jag övertygad om
att vi kommer ha råd med en inhemsk
försvarsindustri och att nettoeffekterna för
Sverige kommer visa på plusresultat.
Sist men inte minst vill jag påminna om att
Sverige faktiskt är ett litet land och våra
företag i jämförelse med sina konkurrenter
också är små. Vi konkurrerar med andra ord
inte på samma villkor på världsmarknaden,
men vi har ändå varit framgångsrika tack
vare goda referenser och världsledande
produkter. Men utan en svensk
industripolitik och med synsättet att svensk
försvarsindustri konkurrerar med
försvarsmakten om försvarsbudgeten så kommer
vi inte att vara det i framtiden.
Peter Lundberg
vd Säkerhets- och försvarsföretagen
|
