|
Offset i EU, ett verktyg som behövs för att dämpa en
tilltagande monopolisering?
Enligt en politiskt korrekt EU
argumentation skall förvarsmarknaden
utvecklas till en mönstergill del av den
Inre marknaden, med fri rörlighet av varor
och tjänster; utan diskriminering av
nationella skäl och alltså utan favorisering
av egen industri… annat än i mycket
speciella fall, motiverade av
säkerhetsintressen. Så låtsas
EU-kommissionen tro att det kan bli och så
framställer EU-institutionerna effekten av
det Förvarsupphandlingsdirektiv (2009/81/EG)
som fastställdes sommaren 2009 och som nu är
under införlivande – omsätts till nationell
lag.
Under det nästan tvååriga arbetet med att
förhandla och jämka samman direktivet som
föregick det slutliga fastställandet
diskuterades och kompromissades ett antal
särskilt intrikata aspekter och skrivningar.
Intensiva ansträngningar från stat och
industri för att styra lydelserna gjordes,
särskilt från de största medlemsstaterna. Om
förstås: Flera artiklar och beaktandesatser
lämnades som vaga, ofta svårtolkade,
kompromisser med kryphål undan direktivets
officiella syfte.
Kommissionen försöker nu i efterhand, i
workshops och memoranda, ensa synsättet på
kinkiga delar av direktivet inom unionen
genom att göra tydligt hur kommissionen vill
att tolkningen skall vara.
Frågan om offset eller industriell
kompensation, som är allmänt praktiserat –
om än i mycket skilda former och öppet eller
dolt – på försvarsmarknaden trycktes under
hela den s.k. medbeslutandeprocessen, 2008
och 2009, undan av Kommissionen och är
heller inte nämnt vid namn i direktivet.
Flera medlemsstater och intressenter gjorde
flera försök att lyfta offsetfrågorna till
behandling men fick svar av typ: Offset är
behandlat i Fördraget men är emot dess anda;
offset existerar alltså inte legalt och kan
därför varken tillåtas men behöver heller
inte förbjudas…
Attityden från främst Kommissionen var då
kontroversiell men fick begränsad
uppmärksamhet därför många trodde att EU
efterstävade väpnad neutralitet i frågan.
Den behandlades också inom ramen för
Europeiska Försvarsbyrån, inom dess ram
(Artikel 296 EG, dvs. 346 EUF).
Nu tar dock kommissionen upp striden och
argumenterar kategoriskt för att all offset
– efter nästan 60 år av EU - är förbjuden
och att obstruktioner kommer att ses som
fördragsbrott och leda till att den
svekfulla medlemsstaten släpas inför
EU-domstolen. Kommissionen har gjort en
genomgång av allt som talar mot offset i
unionens lagstiftning. Det blir dock en
nästan skrattretande indiciebevisning mot en
företeelse som inte nämns vid namn i fördrag
och direktiv med nyläsning av artiklar och
framplockande av för många dolda betydelser
också av beaktandesatser i det nya
direktivet.
Kommissionens målsättning är kanske
idealistisk och tidsenlig (nu eller aldrig).
Eftersom dock ett viktigt motiv för offset
för bland annat Sverige är strävan att bryta
protektionistiska barriärer och neutralisera
de politiska tjänster större stater kan
erbjuda kan Kommissionens ansats motverka
angivet syfte; en öppen och för alla som är
konkurrenskraftiga, tillänglig marknad.
Många skäl för och emot finns men
Kommissionen stärker i själva verket en
trend som redan av andra skäl är tydlig –
den europeiska förvarsmarknaden går mot en
oligopol-, och i många teknologier,
monopolmarknad.
Ändring och/eller slopande av nationella
principer, lagar och policy krävs. Många är
uppretade så att EU-institutionerna har nog
att vänta ett större eller mindre uppror som
tär på deras legitimitet. Det är inte vad de
behöver just nu! Anfallet på ett av de många
kundstaternas utjämningsinstrument, offset,
till förmån för några leverantörsstater;
ofta med starka band mellan politik och
industri.
|
