|
Innovation − en förutsättning för en
konkurrenskraftig exportindustri.
Regeringen har nu presenterat
sin årliga skrivelse beträffande exporten av
försvarsmateriel för 2009. Resultatet är
positivt, en ökning med 7 % jämfört med
tidigare år. Lägger man till detta en tydlig
trend under senare år där den samlade
exporten av försvarsmateriel mer än
fördubblats under en 5-åsperiod framstår det
med stor tydlighet vilken kompetent och
konkurrenskraftig försvarsindustri som finns
i Sverige. Ännu viktigare, att det som
utvecklats i Sverige inte har varit några
”särlösningar” utan har varit möjliga att
exportera till andra länder. Alla uppskattar
dock inte framgångarna utan gör i stället
sitt bästa för att motarbeta exporten.
Varför är då exporten av försvarsmateriel så
viktig för Sverige? Framför allt därför att
den ger oss möjlighet att behålla en
kompetent försvarsindustriell bas till stöd
för Försvarsmaktens vidmakthållande och
vidareutveckling av sina förband. Genom att
ha kvar en viss nationell förmåga kan
Sverige dessutom säkerställa det ömsesidiga
beroende med omvärlden som behövs för att vi
åtminstone skall ha ett visst mått av
försörjningstrygghet när vi inte är
självförsörjande av försvarsmateriel. En
egen kompetent industri ger också nödvändiga
förutsättningar för att vi skall kunna delta
i internationella samarbetsprojekt rörande
framtida materielsystem. Alla tycks ju vara
överens om att samarbete skall vara den
framtida modellen såväl inom Norden som inom
Europa i syfte att spara pengar och öka
interoperabiliteten vid internationella
insatser.
För att återkomma till det goda eller onda
med export av försvarsmateriel. Om man nu
inte tycker att Sverige skall exportera
försvarsmateriel tycker man då att det är OK
att vi köper från andra? Det finns säkert
anledning att vara kritiska till stora delar
av den internationella vapenhandeln då en
del av den sker med bristande kontroll och
mellan stater som inte har eller inte vill
ha kontroll av sin verksamhet. Det har vi
alla goda skäl att försöka ändra på. Sverige
har internationellt sett en mycket
respekterad politik avseende såväl
tillverkning som export av försvarsmateriel.
Det svenska kontrollsystemet är väl
fungerande och respekterat.
Försvarsindustrin står helt bakom de
värderingar som styr den svenska
exportlagstiftningen och respekterar
självfallet det svenska
exportkontrollsystemet. Att den svenska
regeringen anser att exporten är viktig för
Sverige stöds bland annat av att man
beslutat om att en exklusiv myndighet för
export och exportstöd skall inrättas.
Utöver exportens nytta för det svenska
försvaret så kan man heller inte bortse från
alla de positiva bieffekter som en
försvarsindustri Sverige har inneburit och
innebär för andra delar av svenskt
näringsliv och svensk arbetsmarknad.
Spridningseffekterna av de
försvarsteknologiska satsningarna till andra
områden är stora. Detta har i olika
sammanhang redovisats genom akademisk
forskning men syns kanske framför allt i det
faktum att ca 60 % av Säkerhets- och
försvarsföretagens fakturering, idag består
av produkter för s.k. dual use och civil
användning. Arbetsmarknadsmässigt
sysselsätter säkerhets- och
försvarsföretagen idag ca 30 000 personer
direkt och räknar man även in
underleverantörer och servicenäringar är den
totala sysselsättningseffekten av denna
sektor ca 100 000 jobb i Sverige.
Man kan alltså konstatera att säkerhets- och
försvarsindustrin i Sverige är
konkurrenskraftig, har en stor betydelse för
vidmakthållande och vidareutveckling av
försvarets förmågor, bidrar till stora
spridningseffekter till andra delar av
näringslivet och svarar för ca 100 000 jobb
i Sverige. Sett mot denna bakgrund framstår
det då som outgrundligt att regeringen i
december 2009 tillsatte en utredning under
Näringsdepartementet med uppgift att utreda
frågan om innovationsupphandling
(Dir.2009:104 Förutsättningar och åtgärder
för ökad tillämpning av
innovationsupphandling i Sverige) där
försvarsområdet uttryckningen utesluts i
direktiven m.h.t. Ett användbart försvar
(prop. 2008/09:140). Tanken tycks alltså
vara att eftersom regeringens nya
materielanskaffningsstrategi skall bygga på
köp från ”den öppna marknaden” så
finns det inga innovationseffekter. Men, det
blir ju i stället tvärtom; eftersom man
medvetet verkar vilja strypa forskning,
teknikutveckling och nyutveckling så stryper
man ju också en tidigare mycket framgångsrik
innovationssektor. Frågan är, vart tog nu de
långsiktiga strategierna om en kompetent,
internationellt konkurrenskraftig
försvarsindustri till stöd för Sveriges
försvar vägen?
Peter Lundberg
vd Säkerhets- och försvarsföretagen
|
