Jag har under det gångna året vid olika tillfällen tagit upp frågorna om försvarsindustripolitik, behovet av en svensk försvarsindustristrategi och det som populärt kallas för ett ”Level Playing Field” på försvarsmarknaden under ledaren i SOFF nyhetsbrev. I huvudsak har detta varit ett kritiskt budskap baserat på det faktum att den politik som förs f.n. skapar en situation där svenska företag diskrimineras eller kan komma att diskrimineras.

Då nu ”dimman” i debatten lättat något, kanske beroende på ökad insikt eller realpolitiska skäl, finns det anledning att förtydliga och utveckla Säkerhets- och försvarsföretagens syn på dessa frågor.

Rent logiskt är det självklart i de svenska företagens intresse att EU och den svenska regeringen arbetar för en öppnare marknad och för mer fri och rättvis konkurrens. Detta har att göra med det faktum att den svenska hemmamarknad som det svenska försvaret idag erbjuder är alldeles för liten för att kunna bära den industriella kapacitet som vi har inom Sverige. Branschen är helt enkelt beroende av export-marknaden men också av att företagen lyckas ställa om till ny teknik och nya produkter, t.ex. produkter för samhällssäkerhet.

I teorin är vi alltså ganska överens med regeringen om den förda politiken beträffande en öppnare och mer transparent marknad. Vad är det då som gör att vi i praktiken ändå inte har samma syn? Jo, i praktiken är marknaden, där ute där våra företag skall möta konkurrensen, inte så öppen och juste som man skulle vilja önska eller kanske tror.

Försvarsmarknaden är på många goda grunder kraftigt reglerad och kommer att så förbli. Besluts-processen för inköp i de flesta europeiska länderna är politiskt influerad och tar hänsyn inte bara till direkta försvarsbehov utan också till ett stort antal andra faktorer. Arbetsmarknad, näringspolitik, innovationspolitik och säkerhetspolitik utgör självklara beståndsdelar. I många länder finns fortfarande dominerande statliga ägarintressen i den nationella industrin. Många länder använder nationella krav på försörjnings-säkerhet och nationellt oberoende som grund för att skydda den nationella industrin. Det EU-direktiv som f.n. är under implementering i EU-länderna innehåller många och stora undantag som gör det möjligt för länderna, i synnerhet de stora aktörerna, att styra agendan till sin egen fördel.

Missförstå mig inte, svenska företag är knappast betjänta av eller intresserade av industristöd eller återgång till en protektionistisk och planekonomisk marknadsmodell. Vi är betjänta av en väl fungerande marknad där företagens kompetens och konkurrenskraft kan komma till sin rätt på lika villkor. Det är just därför det finns ett stort behov av en aktiv svensk industripolitik. Självklart skall man göra det man kan för att förändra omvärldens syn i en sund riktning, men i verkligheten måste man också anpassa sig till de spelregler som sätts ”ute på plan” oberoende av vad Sverige tycker. Om regeringen vill verka för att leverera ett ”Level Playing Field” för de svenska företagen i Sverige, i Norden, i EU och resten av världen så måste man också vara beredd att kompromissa med omvärlden. Om inte så kommer svenska företag i realiteten bli diskriminerade vid konkurrensupphandlingar och vid etablering av internationella samarbeten.

Peter Lundberg
vd Säkerhets- och försvarsföretagen