Den senaste månaden har vi upplevt en märklig debatt i media. Expressens Anna Dahlberg har ältat gamla osakligheter om att den svenska försvarsindustrin tar allt för stor andel av försvarets pengar. Det gamla påståendet som gjordes av Allan Widman (Fp) redan 2007 om att försvaret skulle lägga ca. 40% på materielanskaffning har återupplivats. Trots att det dementerades redan 2007 och Allan Widman fått fakta redovisat för sig vid åtskilliga tillfällen och att man i försvarsmaktens årsredovisning kan utläsa detta, har även han nu återupprepat detta felaktiga påstående. Det är nog inte så att man har svårt att fatta, men man vill av outgrundliga skäl inte lyssna till fakta.

Fakta är att Försvarsmaktens investeringsandel för materiel 2007 utgjorde ca 28 %, 2008 var siffran ca 26 % och för innevarande år är siffran ca 20 %. Trenden är tydlig och neråtgående. Om inget görs kommer utrymmet för investeringar i ny materiel om några år närma sig noll med en materiell utarmning av försvaret som följd. Att detta kommer att leda till att även den operativa förmågan skadas behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.

De senaste dagarnas yrvakna politiska uppvaknande om bristande svensk helikopterförmåga visar med stor tydlighet att försvarsmateriel inte så lätt kan köpas från hyllan just när man behöver den. Tydlig politisk styrning, en effektivisering av den byråkratiska planläggnings- och upphandlingsprocessen i förening med bättre långsiktighet och framförhållning är några av de åtgärder man skulle vilja se. Detta torde vara nödvändigt oavsett om det är svenska eller utländska leverantörer som staten har att handla av och oavsett om anskaffning skall ske genom inköp av sådant som är tillgängligt på den s.k. hyllan eller genom utveckling. Komplicerad försvarsmateriel ligger inte på hyllor färdigt för leverans!

Läs mer »

Peter Lundberg
vd Säkerhets- och försvarsföretagen